Tankar om en mor… Om föräldrar…

Vi pratar mycket i vårt samhälle om rätten att få finnas till på olika sätt liksom vi väldigt gärna vill diskutera värderingar kring kön och olika föräldraroller liksom rätten till frihet och jämställdhet…

Jag har konstaterat att ”vi” tycker väldigt mycket om att diskutera men bara på ett politiskt korrekt sätt och lite svävande filosofiskt på samma gång… Vi lever i tvetydighetens land och vänder kappan efter vinden helt enkelt…

Ytterst få vågar se ner på individnivå- vad mår den här familjekonstellationen bra av? Kan det vara så att om mamman vill så ska hon kunna få vara hemma med familjens barn lite längre? Kan det vara så att om barnen har ett extra stort behov av närhet och uppmärksamhet så kanske en av föräldrarna borde jobba lite mindre?
Kanske är det så att man helt plötsligt känner att man lever lite mer? Särskilt när man får mer tid till sina barn!
(För man behöver kanske inte ha alla de där materiella sakerna som en viss del av lönen går till?)
Jag säger bara kanske!
(För jag baserar mina tankar på mina egna erfarenheter- det behöver inte vara samma för alla!)

Vad jag på något sätt vill komma till är följande:
Vi förutsätter i dag att alla föräldrar älskar sina barn! Vi vill ge dem ”allt”- men jag undrar…
…gör vi verkligen det?
Vad är ”allt” vi vill ge barnen? Borde inte det vara kärlek? Närhet! Uppmärksamhet!
Och bara för att ”vi” älskar våra barn, betyder det att barnen älskar oss? Betyder det att barnen lär sig att älska och respektera sig själva som personer? Som individer? Och inte bara sig själva utan även andra…

Svaret på den frågan dröjer! Jag skulle vilja säga att det är precis som med naturen- vi vet vad vi gör nu, men vi vet inte vilka konsekvenser det får om tio eller tjugo år framåt i tiden…

Men jag har en tanke, men jag vet inte om det är rätt- för jag har inga egna erfarenheter- att så länge jag som förälder respekterar mig själv som individ och respekterar och ser alla människor jag möter som individer, så kommer också mitt barn att göra det samma?
Och jag hoppas att mitt och min mans val-att jag ska jobba lite mindre och måla lite mer- är ett bra beslut då det gör att vår son kan få valet att komma hem direkt efter skolan om han vill…

IMG_8668[1]

”Moderskärlek” 2015
Kontakta mig för mer information

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s