Färger i naturen

Långt ut i Stockholms skärgård har jag under min tidiga uppväxt tillbringat stora delar av mina somrar. Lika väl kan jag känna att jag inte fick tillbringa tillräckligt mycket tid där.
Eller tillräckligt med tid på sjön över lag.

Jag älskar ytterskärgården- platsen där horisonten består av mötet mellan himmel och hav.
Min plats på jorden där färgen blå aldrig har varit mer blå och det grå berget aldrig är enbart grå!

Kanske är det just kärleken och respekten för att allt är lika självklart men ändå oberäkneligt som också gjort att jag älskar färg som går emot skolans och bildlärans konstitutionella regelverk?

IMG_6827

I bland har jag fått höra att mina skärgårdstolkningar håller för mycket färg att jag skulle tona ner och låta naturen smälta samman- men var är vi då? Kan vi inte se individen-själen- i ett berg, ett hus eller ett moln… Var finns då magin? För ett porträtt oavsett om det är av naturen, människa eller djur ska väcka känslor- för mig är det magi!

Färger är intressanta, fascinerande och extremt nyanserade och allt eftersom min son uppmuntrades att måla och avteckna i förskolan har jag också känt ett större vemod.
Jag blir ledsen, besviken, deprimerad men kanske främst upprörd (!!!) över de normer som per automatik tutas i barnen från tidig ålder….

Himlen är blå, vattnet lika så. Molnen är vita, solen är gul och natten är svart!

…men är det verkligen så? Vad ser barnen? Ett barn som inte blir styrt kan måla gräset i toner av rött, gult, brunt och, ja, i bland också grönt. Himlen får klara färger i gult, orange och rosa och i bland är molnen gröna!
Fel fel fel (!!!) säger mången fröken och förälder- så här är det: ”Himlen är blå, vattnet lika så. Molnen är vita, solen är gul och natten är svart!”
Jag blir ledsen!

Uppriktigt ledsen!
Vi talar ständigt om att utmana och bryta normer, de politiska, sociala och kanske främst de som kretsar kring våra kön!

Barn ser världen som svart eller vit säger vi tråkiga vuxna och påpekar att allt eftersom barnen växer så får de också en känsla för nyanser och ser saker och ting (särskilt normer, lagar och regler?) i gråskala…
En gråskala som dessutom sällan existerar- det handlar om lager- en svart krita på ett vitt papper är ett fin-fint exempel! Rita löst med kritan och ett tunt lager av färg fastnar, desto mer man ritar på samma yta eller om trycket på kritan ökar så blir också den svarta färgen kraftigare på pappret. Färgen ”grå” är en illusion- det handlar bara om hur väl inarbetat och inpräntat något är!
I barnens fall tyvärr!

Om du som vuxen nu råkar läsa detta och känner dig träffad?
Stanna upp!
Öppna ögonen…

…och se!
Om du tittar riktigt noga…
…vad har himlen för färg då? Är den bara ljusblå?
Om du tittar riktigt noga…

…ser du att det blå ibland har inslag av gult? Är molnen inte lite rosa eller gröna i kanterna? Är natten verkligen svart?

Fråga barnen vad de ser!
Väck fantasin- se magin!

Och när du har börjat se- studera det grå!
…om du tror dig se det…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s